Färg
Ljus och pigment. Koppar och gammalt guld när något lämnar kroppen. Frost och bläckblått när den vilar. Malakit i det som vill ut. Bärnsten när den är full.
Ambitionen är att hålla fast vid en organism och låta året förändra den. Inte fyra motiv, utan en kropp vars färg, form, energi och aspiration säger samma sak.
Ljus och pigment. Koppar och gammalt guld när något lämnar kroppen. Frost och bläckblått när den vilar. Malakit i det som vill ut. Bärnsten när den är full.
Gesten. Vintern ligger lågt. Våren vecklar ut sig och sträcker sig. Sommaren sväller utan att klättra. Hösten har fortfarande en topp, och fröna är det som ger sig av.
Hur mycket kroppen rör sig. Vintern är stilla. Våren öppnar sig. Sommaren pulserar inifrån. Hösten är tät, på väg att släppa.
Vart den vill. På vintern är viljan tyst. På våren sitter den i den högsta kammen. På sommaren är fullheten nog. På hösten bär fröna iväg det den har varit.
Koppar, gammalt guld och frön som lämnar kroppen. Formen klättrar fortfarande. Grövre pensel och hårdare kanter.
Vind och flygande blad. Samma klättrande kropp, målad om.
Fin satin och mjuka kanter, men ljuset är sommarens. Fröna ligger stilla och kammen sitter i mitten.
Matt koppar, rost och dammig teal. Bladen flyger. Kroppen klättrar på sidorna och drar sig bort. Mitten är låg, där dialogen sitter.
Öppen mitt och vinterfärg, men två former. Kroppen var ännu inte en.
En sammanhängande kropp som ligger lågt. Petrol, bläckblått och frost. Energi och aspiration är båda tysta.
Vårens färg lagd på vinterns svep. Formen har ännu inte vaknat.
Kroppen vecklar ut sig. Den högsta kammen är blekast, och det gröna ligger nere i vecken.
Samma gest. Det levande gröna sitter i kammen som vill ut. Rodnaden stannar som kant.
Sommarfärg på vinterns silhuett. För nära vilan.
Bärnstenen lyser inifrån, men dalen är fortfarande vinterns.
Samma inre ljus. Mitten lyfter, fylligare än våren, utan en topp som sträcker sig uppåt.